Ful vana..

Det här med att somna sent och stiga upp sent börjar gå på rutin nu tycker jag.. gillar det inte alls.
Är så FRUKTANSVÄRT seg i både huvud och kropp när jag vaknar.. fy katten säger jag!
 
Och de två senaste mornarna har jag blivit väckt av de där kråkorna, eller skatorna eller vad det nu är för fåglar utanför fönstret. Dom sitter i något träd eller i en gran utanför och bråkar något enormt. Låter som om dom löper ikapp eller försöker ha ihjäl varandra.. inte alls kul att lyssna på.
 
Det hela gör att jag vaknar upp irriterad, och sen somnar jag om för att vakna upp helt slut i skallen.. inte bra detta. Ska försöka somna i tid ikväll iaf, och gå upp när klockan ringer imorgon.. man mår ju så mycket bättre om man är uppe om dagarna! :)
 
- - - -
 
Fick hem mitt kolloidalt silver idag, så nu får vi hoppas jag lyckas motstå alla sjukdomar.. :D
När jag läst om det verkar folk ta väldigt mycket dock, jag sprayade bara två gånger i munnen, haha.
Kanske är alldeles för lite, får väl öka på dosen isf.. ;)
 
Varit inne i stan en sväng idag, behövde nya linnen.. mamma tittade oxå på kläder, så medan hon provade så roffade jag åt mig några fula klänningar och provade, haha. Såg så hemskt ut.. xD
 
Nej, jag kan inte ha klänning när mage & rumpa är så stora. Har en klänning hemma jag hade 2007, som jag ska ta på mig och ta kort i innan jag kör igång "förändringen av mitt liv" så att säga, haha. Kan vara kul att jämföra sen om något år eller så.. ;) Jag vet nämligen att det korvskinnet ser väldigt hemskt ut på mig idag.. magen och rumpan sticker ut lika mycket i princip, vilket gör att jag ser ut som en boll från sidan idag. Bollkakan lixom. Snyggt? Nej, inte alls.
 
 
- - - -
 
Har förresten låtit mitt hår på armarna växa ut.. ser så konstigt ut, det är så mycket :P tar jag fram armen mot dataskärmen och kollar på den så ser jag bara tusen miljoner hår.. jättejobbigt verkligen. Men jag försöker strunta i det.. har funkat nu över sommaren, när jag fått färg på armarna och håret blekts.. men nu när det blir mörkare tider blir även huden ljusare och håret mörkare.. kanske får panik rätt vad det är och epilera bort skiten igen.. >_< men det är väldigt tunnt idag, till skillnad från innan iaf.. drar jag handen över armen så känns dom i princip inte alls.. dom bara syns xD haha. Håret har iaf börjat lägga sig ner nu, såg inte så trevligt ut när det bara stod rakt ut innan heller, haha.
 
Men men.. vet inte hur långt det blir nu, om det lägger sig så som det gjort innan, eller om jag får ha lite "ståpäls" hela tiden.. xD Inte lätt med dessa hår överallt som inte borde vara där.. (menar inte armhåren nu, för dom ska ju tyvärr vara där.. haha)

Hemsk dag..

Vilken dag det varit alltså, jag har tusan inte gjort mycket annat än att sova!
Gick och la mig alldeles för sent igår, eller för tidigt, hur man nu vill se det.. satt och snackade med T i FB-chatten, och tiden bara for iväg verkligen.. pratade om syskon, syskonbarn, relationer och konstiga killar som bara går ifrån allt, lämnar sina barn för att dom inte orkar mer. Ja jävlar, tänk om alla hade gjort så, så fort dom blev trötta på sina barn? Då hade inte en enda haft varken mamma eller pappa ;) haha.
 
För visst är barn jobbiga ibland? Och visst vänder barns nerkomst till världen upp och ner på hela ens vardag? Ingenting blir ju sig likt igen, men det är väl ändå något man måste förstått innan man beslutade sig för att skaffa barn, eller kanske något man borde beslutat sig för INNAN man hade sex utan kondom (jag förmodar att kondomen är säkrast, då man inte vet hur det ligger till med piller och stavar och gud vet vad alla använder..) :)

Man hör om mammor som vägra låta papporna träffa sina barn, pappor som VILL träffa sina barn, men mamman ifråga har fått för sig att det ska han absolut inte! "lämnade han mig, så lämnade han barnen.." men det är ju inte riktigt sant.. bara för att man inte längre funkar ihop som ett par, så betyder ju inte det automatiskt att man inte vill veta av sina barn? Hmm.. förstår inte hur dessa mammor tänker alls faktiskt. Sure, är pappan farlig så förstår jag, men är det en bra pappa, en bra människa rent allmänt, varför nekar man då sina barn att träffa sin pappa? Det är helt omöjligt för mig att förstå.

Sen finns det papporna (som vi diskuterade om inatt) som är så dumma i huvudet att dom helt enkelt inte bryr sig. Dom pallar inte.. det är för jobbigt.. dom vill leva ungkarlsliv igen och skiter fullständigt i hur mycket det sårar barnen, sina egna barn. Det är ju oxå helt omöjligt att förstå egentligen, hur man kan göra så..?
 

Finns nog mammor som är sådana oxå, mammor som skiter i allt.. väljer en annan väg i livet.. men det känns lite som att det alltid är något av alternativen ovanför - mamma och pappa har gått skilda vägar, pappan vill veta av sina barn, och han ÄR en bra pappa, men mamman vägra låta honom ha sina barn.. hon bråkar och strider om ensamvårdad.
 
Eller så har mamma och pappa gått skilda vägar, och pappan skiter i vilket, han vill helst inte veta av varken mamman eller barnen dom båda satt till världen..
 
Man kan föra ganska långa diskussioner i detta ämne egentligen.. det är sorgligt att det är så vanligt, och att det är så många barn som blir lidande för att dom råkat fått korkade egoistiska föräldrar.. :(

Lite roliga uppgifter..

När man bloggar är det alltid kul med statistik, så jag tänkte dela med mig lite av den på min förra blogg.
Mätningen är mellan 10 april 2011 - 2 september 2013.
Hade lite uppehåll mellan november och december både år 2012 samt 2011, lustigt, haha?..